Varför kan gränssättning av barn skapa konflikter i en bonusfamilj? När det gäller att sätta gränser i en enföräldersfamilj kanske inte den biten alltid är prioriterad. När då en ny partner kommer in i bilden så kanske han eller hon inte har några känslomässiga band till barnen än. Resultatet kan då bli att bonusföräldern tycker att föräldern är för släpphänt, att föräldern curlar sina barn, medan den biologiska föräldern kan tycka att bonusföräldern är för hård. Bonusfamiljer behöver också generellt hantera många konflikter kring värderingar och ställningstaganden och en av de mest förekommande rör personliga gränser.

Gränser visar människor vad som tolereras och vad som inte gör det. Dessa regler definierar vad som är acceptabelt beteende och även din känsla av personligt utrymme och identitet. De markerar var du slutar och andra börjar. Dessa ”osynliga staket” talar om för andra hur långt kan de komma in i ditt utrymme eller hur långt du kan våga dig in i deras utan att det skapar obehag. Vuxna, barn och familjer utvecklar komplexa gränssystem som de brukar leva efter. Några av dessa kommer säkert att kollidera när du sammanfogar familjer och jobbar på att skapa nya gränser som ni alla kan acceptera.

Gränser hjälper till att skapa en säker miljö där barn kan lära sig, växa och utvecklas. Detta är oerhört viktigt för barnen i er bonusfamilj som upplever förlust och förändring. Mitt i all förvirring behöver barnen trygghet, och gränssättning kan hjälpa till med just det. Några exempel är:

• Hur gammalt måste barnet vara innan det kan stanna hemma utan någon vuxen i huset?
• Vilka situationer kan uppstå då barn bör ringa en förälder när de är ute med sina kompisar?
• Är det okej för barn att prata med vuxna de inte känner?
• Vad klassas som inkräktande på personligt utrymme när det gäller syskon?

Det är viktigt för barn i en bonusfamilj att vara på det klara med vilka regler som finns i er bonusfamilj (hur vi gör saker här), roller (vem är ansvarig för vad) och gränser för beteenden (vilka beteenden accepteras och vilka som inte gör det).

Men blanda inte ihop vishet med orubblig stelhet. Gränser kan skada familjen om ni inte anpassar dem till vettiga önskemål, så som att sätta en senare hemkomst-tid när det är någon speciell fest på gång eller ändra gränserna för att bonusbarnets liv ska bli lite enklare i den andra biologiska förälderns hushåll.

Om man inte är mer flexibel än så kan det som sagt skada förhållandet ni försöker bygga upp, speciellt med tonåringar.